annaffs

Måndag och ännu en dag i skolan, men ja skippa första lektionen eftersom vi inte har någon lärare, men de tog tydligen ändå närvaro :o
Men det spelar ingen roll, det känns som ingenting spelar någon roll längre. I'm stuck. Allt känns så jobbigt hela tiden, hur kunde det bli såhär med meii?
Blev det när ja "skaffade nya vänner" på distans, eller har jag alltid varit såhär?
De senaste åren har varit så jobbiga, fruktansvärt jobbiga. Nästan varje dag känns som en plåga, att jag ens tar meii upp på morronen känns som ett mirakel, men det har blivit en vana så det ligger i det undermedvetna att man går upp. Vad skönt det skulle vara och komma bort i några månader, strunta i allt. Strunta i vänner, fotbollen, skolan, föräldrarna, datorn. Bara ligga i sängen och inte göra nånting.
Även fast jag så ofta bara vill skrika, gråta och slå sönder saker så händer aldrig det, i princip aldrig, gråter inte ens :o
Betyder det att jag verkligen inte bryr mig? Eller inte har några såna emotionella känslor kvar?
Jag vet inte? Ibland känns det som om jag inte känner nånting förren någon säger till meii eller ger mig dålig kritik. Det är sånt jag inte klarar, för minsta lilla kritiken känner jag att mitt hjärta slår i 180 och jag känner mig så grymt dålig.
Jag kan inte ta det, ifrågasätt det inte. Det bara är så, jag har misslyckats.
Pratade i telefon med Nillääh igår igen, de känns bra men samtidigt så fel. Ja känner meii inte värd honom. Helt plötsligt kan jag bara sjunka ner i deprissioner och jag vill inte att han eller någon annan ska sjunka ner i det med. Jag är så rädd, rädd för att binda meii, känner meii inte tillräckligt bra. Vill inte vara den jag är, vill vara någon annan, en som folk känner till, en person som folk uppskattar och ser upp till. Men det kommer aldrig hända, det vet jag, och försök inte ändra mina tankar, för det kommer ingen lyckas med, ingen!
De spelar ingen roll ifall folk försöker få meii må bra, ibland blir de lite bättre, men ja faller alltid tillbaka.. och ibland låtsas jag bara att det är bra.
Ensamheten dödar meii, inombords, behöver hjälp ut från hålet, men du kan inte hjälpa meii, ingen kan. Det är försent redan, det har gått för lång tid.
En bra sak är ialf att jag nästan gått ner 4 kg på dom här dagarna, 12 för att vara exakt. Har 1,5 kg kvar på 2 dagar nu, det kommer nog inte funka. Men sen va det bara 1 kg nästa 2 veckorna. Så har jag gått ner 2,5 på 2 veckor nu så blir jag glad. Hoppas det funkar nu, och säg inte att jag inte ska för det är helt och hållet mitt eget val. Jag sköter mitt så sköter du ditt. Aight?
Puss :*<3